And try to keep your trousers on!

Idag, som var och varannan dag i mitt liv, så hade jag flytta-hemifrån-fnatt. Det dröjer ju inte många dagar tills det är dags, och eftersom den planeringsfanatiska genen från min mor har, utan några som helst förmildrande mutationer, gått i arv till mig, så är det inte många minuter som passerar utan att innehålla någon slags möbelemangtanke
eller dregel på planritningar. Upphetsande.


Så, när vi spankulerade runt på stan gjorde jag en nervpirrande, fasansfull upptäckt. Överkast, jag har inte en aning om vilket överkast jag ska införskaffa. Det håller ju inte, det förstår ju varenda människa, så jag lockade vetgirigt in min eminenta vän Jules på Hemtex (bilden är hämtad från www.hemtex.com). När jag hittade ett beiget, väldigt diskret, dock lite strävt överkast, som enligt mina less-is-more-möbel-normer var helt ok, så öppnade visdommens moder munnen och kläckte ur sig:


"Men Malin, hur KUL kan man ha på det överkastet?"


Åh, det var ett utomordentligt uttalande, hur upphetsande är beige? Smaka på ordet! Nej just det. No beige boys for me.