Så, här sitter jag med en tydlig uppfattning om att vi 80talister är the Ironic Generation, men det verkar som om pöbeln i min närhet gör allt för att motbevisa den tesen.
Rustad med en hel ica-kasse ironi gick jag till jobbet idag, bara för att snopet, gång på gång, få höra mig själv säga "alltså, jag var inte allvarlig", när folket svarar med en oförstående uppsyn och glasartad, tom blick.
Annars har jag ägnat dagen åt att, framgångsrikt, få samtliga 70talister på mitt jobb att känna sig som stenåldersmänniskor. Skadeglädjen är som sagt den enda sanna, och med tanke på min annalkande 20årskris så är det lika bra att skratta på innan jag inser att jag borde skaffat ett par ungar, gift mig och varit en stolt ägare till stödstrumpor, för flera år sedan. Ofver and shout.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar