Jump, for my love

Vi stänger den här fabriken, och öppnar på annan ort.
Ses där älsklingar

Just a little bit stronger, maybe I get there

Ibland önskar jag att kapaciteten att be folk att dra åt helvete ingick i mitt CV.
Det gör den inte. Jag jobbar inte ens på det. Enligt "Compare People" är min största svaghet att jag inte är "tough". Dra på trissor.

I la la love you baby

Idag kom det in en tjock liten tant med en gammal tegelsten till mobil, och sa nöjt
"Ja den är lite fet, precis som sin matte!"

Jag och Jonathan dog nästan, eller ja, snarare förlängde livet några år, mm, gott skratt osv.

Walk a mile in my shoes

Jag vaknade riktigt tidigt imorse, runt sju-snåret sådär, och egentligen behöver jag inte vara uppe än på en halvtimme, men jag kunde inte somna om, efter ett antal mardrömmar natten igenom. Galna grejer. Men jag tänkte utnyttja tiden åt att spankulera en runda runt sjön såhär på morgonkvisten, hurtbulligt va? Det börjar bli lite för mycket bulle och lite för lite hurt på den där Malin nu, så det är välbehövligt.

You could just pretend to be nice!

Såhär ser man ut när man nyligen kommit hem från the U S of A, och dessutom, on top of that, precis blivit utsläppt från en tvåveckors sjukhusvistelse. Hej Fejkat, nice to see ya.

I somehow find, you and I collide

Här sitter jag iklädd en gul "Super Kids"-tisha och ett par trosor, i Emmabodas finaste ishus. Emma har gått till jobbet, så jag har meckat med lite sladdar och kopplat in datorn, jag är busig. Förlåt Emma, om jag inte fick, men allt ditt är mitt, det vet du ju, ska duscha sen också så tänkte låna en handduk ifall du läser det här sen ;).
Jag youtubar Meatloaf, och har en heartache out of this world. Tji fick du malinski maluski, skulle man kunna säga! Nu är det "the quiz" som gäller i framtiden, så fort jag spacklat ihop den lilla klump som finns kvar, så får det bli pansarskydd på dyrbarheten.
Annars då? Idag är det kalas hos LasseLarsson, och jag tänkte dränka alla mina sorger, vilket innebär att jag måste åka ut till Lindsdal iaf insåg jag, för där står en liter tyskimporterad Baccardi Apple och väntar på mig, ifall de fyra 7,0orna och Lassies bag-in-box inte skulle göra jobbet.
Jag har googlat min savior från igår, han heter tydligen Stellan, så här kommer det officiella tack-och-förlåt:et. TACK, FÖRLÅT. Stackars stackars min tåg-vagn, de måste trott att jag var sinnessjuk.
Oh well, jag berättar om det en annan dag, i ett mer slutet forum. It's all about me, making a fool outa myself.

A bag of songs and a heavy heart

"Husfrun springer vidare" hade ju även varit en passande titel.
Vad har Malin haft för sig idag? Jo, hon har dammsugit, vattnat blommorna, städat badrummet, ruskat mattor, lagat mat och diskat. Förutom de små pausarna med TV och nagellacksmålning och att jag i realiteten varken har man eller barn, så känner jag mig som en äkta hemmafru.
Nu ska jag, till tonerna av Duffy, packa min älskade weekendbag inför återkomsten till Småland, lite ledsen över att det blev ett stopp mindre, men det gör det lättare att packa lätt iaf, och eftersom the bright side is the right side, så får jag väl utgå från att se livet från den sidan också.
Go shorty, we're gonna party like it's your birthday!
Elin Lasse Larsson fyller de beundransvärda 20 jordsnurren idag och att vi ska fira, så vi ska! Middag och fest i den Larssonska villan, för att sedan skaka de lurviga på palatset, I guess. Det blir fint, jag saknar de små liven, och har inte tittat djupt i flaskan på flera veckor.

I need some fine wine, and you, you need to be nicer

I'll be the first to admit, I'm a fucking klantarsel! Så, jag värmde lite bär (hallon&blåbär för den som är intresserad) blandade det i en skål med fil och avnjöt det tillsammans med ett färskt avsnitt av Gossip Girl i TV-soffan, då jag kände att min lilla-my-tofs började glida out of place, så jag släppte ut mina guldlockar, gjorde en halvhjärtad headbangning, för att sen samla ihop fågelboet i en ny och fräsch my-frilla. Då kände jag att några tesar var blöta, vilket jag fann ganska konstigt då jag duschade igår morse, och även om jag har en shetlandsponny-man så torkar det inte sååå långsamt.
Oh well, för att undersöka spektaklet så släppte jag ut håret ännu en gång, för att finna att det hade en ny, blåaktig kulör på vissa hårtesar, damn it tänkte jag, och försökte få bort det med lite vatten, och gick sedan och satte mig i vardagsrummet igen, när jag återigen började ana de blonda nyanserna.
Efter två sekunders eftertanke så fick jag en klump i halsen, och vände mig om för att beskåda tapeten bakom mig. Vad såg jag då, som jag plötsligt insåg? Jo, att headbangar man med vätska i håret, så skvätter det.
Är vätskan sen blåröd, och tapeterna vita, ja, då kommer inte tapeterna vara vita särskilt länge till.. Helt riktigt. Våra 2 veckor nya tapeter hade nu ett mönster av små och ännu mindre lila fläckar på sig. Yes, tänkte jag, vadfan gör jag nu? Det är ju liksom inte MIN lägenhet jag bor i, det är mina föräldrars som jag vaktar tillfälligt, och efter 1,5 vecka har jag nu förstört tapeterna. Damn!!
Men, skam den som lägger sig ner och dör och ger sig för en sådan sak. Internets finest; Google, har svar på allt. "Fläckar på tapet" skriver man in i ett litet fält, och sen kommer det upp 17,000 lösningar på ens problem. Bärfläckar tas bort med vitt vin, och en fjärdels flaska Chardonney i kylskåpet fick rycka in som hjälpmedel till Malins städpatrull 2008, som plockar fram en microfibertrasa (God knows why, det står så på etiketten) och dränker ett hörn av trasan med un bon vin blanc, och börjar bearbeta väggen, och för att inte tala om delar av det vitmålade taket, och believe it or not, men mertalet av fläckarna gav sig snällt till vika för baccus! Innan jag tog vinet så testades faktiskt vanligt vatten, vilket inte hade någon effekt alls, förutom att fläckarna blev mer utsmetade.
Så, gott folk, vad blir kontentan av det hela, förutom att jag är en inkompetent hårdrockare?
Det finns ingenting, som inte lite vin råder bot på, inte ens bärfläckar på tapeten!

Wash those tears away

Jag staplar vuxenpoäng på hög nu känns det som, om 17 min har jag den första TVÄTTIDEN i mitt liv, lite nervigt är det faktiskt. Sure, jag har faktiskt tvättat hemma i huset, det ska jag inte sticka under stol med, men här ska jag liksom knata ner i grannhusets källare och möta en helt ny maskin. Det hade passat med Hajen-sountracket här.
Paus.
Egentligen ska vi inte prata om igår, för jag förstår, det gör jag faktiskt, men jag kan inte hjälpa att bli besviken and that's about it!

Nu måste jag ladda, 13 minutes to go.
Everybody was KUNG FU FIGHTING
HU!

I'm an angel bored as hell, you're a devil meaning well

I verkligheten var det så vackert att jag nästan fick andnöd.

Konichiwa Bitches, from Bejing to Saigon

Jag höll på att trilla ur sängen av skratt när jag klickade in mig på Aftonbladets hemsida och möttes av rubriken "MÖT VANLIGA KINESER!", alltså, vafan?!
Vilka lirare! Hade blivit imponerad om det hade stått Pagekineser, men nu när de bara var vanliga så är jag inte så sugen längre..

What a way to make a living

Nu så är det dags, jeansen är påtvingade och jackan likaså. Nu SKA jag gå och handla! Drog mig för att göra det hela dagen igår, men om det är så att jag vill leva på något annat än bröd och vatten så får jag ta mig i kragen.. Eller just det ja, jag har inget bröd!
Off you go Malin, off you go! Shas!

Get it, get it, get it, get it

Brittan, kom hit och var en slave for me instead, I really need it. Det här med att bo själv är ju jätteskönt, det är lugnt och tyst, när man inte väljer att ha ljudet på jättehögt, för det får man, för ingen kan ju säga något, och man kan komma och gå som man vill, och hade det inte varit så att vi inte satt upp några gardiner än, och det faktum att persienner inte existerar, så kunde jag vandrat omkring naken jämt och ständigt.
Men myntet har ju en baksida, som vanligt. Maten står inte på bordet, dammtussarna transporterar sig inte in i dammsugaren självmant och disken står där man senast ställde ner den. Kylskåpet fyller inte på sig själv och kläderna tvättas inte heller, har jag precis upptäckt. Damnit.
Så housekeeper it is. Alternativt en liten slav, men slaveri känns så last year.

The Fast Food Song

Det här är dagens middag, väldigt Jules-inspirerat, very mumsi. Jag behöver lite päron nu snart, så det blir lite ordentlig mat gjord.. Vadå lat, jag?

Det kanske tar emot, men vi hör ihop!

Satt och Facebookade lite, för att använda ett verb som inte finns, och hamnade av okänd anledning i någon random persons bilder från en bröllopsfest. Där såg jag en person som jag är bekant med, och som jag vet är singel, och jag tänkte hur sorgligt det måste kännas när folk omkring en börjar gifta sig och man ska gå på alla dessa kalastrevliga tillställningar, när man själv inte har någon.
Jamen, tänk dig in i situationen, alla dina vänner har satt igång med att leva Svenssonlivet till fullo, och du sitter där i din tvåa, med ett tråkigt jobb och en katt, hur kul kan livet vara då, egentligen? Du kanske säger att du "trivs som singel" och inte tror på "livslång kärlek", men vill inte alla ha någon som finns där för att ge en extra, öh, hand någon gång ibland?
Såg programmet på femman där tävlande kan vinna pengar om de svarar sanningsenligt i rutan, när ex antal avslöjande frågor dyker upp, och där sitter en såndär tragisk människa. Sönderblonderade, vuxen fjortis som "värdesätter singellivet", alternativt (och antagligen väldigt mycket närmare sanningen) går hem med de äckel till män som finns kvar som stammisar i kroglivet när de är 45 år. Jag vet, man ska inte dömma folk och bla bla bla, men jag är sjukt rädd för att bli så själv.
Vadsjutton, jag vill ju gifta mig med någon jag verkligen verkligen älskar, prinsen på den vita hästen, han med stort H och sen ska ju sagan få det där vackra fantastiska slutet, som nuförtiden betecknas, villa-volvo-vovve. Kärnfamilj for the win, ett par små Malin-kopior, eller mycket hellre, kopior av Mr-Perfect-for-me, då jag som sagt har baltiska drag, lätt neurotiska störningar, hypokondri, äppelform, utmärkande käkparti, stora fötter och diabetes, alltså inga gener man vill belamra en stackars oskyldig unge med utan vidare.
Självklart inser jag att ett äktenskap kräver en välfungerande relation, något som inte kan skrivas på mitt CV utan att näsan riskerar att växa sig väldigt låntg och tungan antar svart nyans. Så om man nu skulle kartlägga vilka som är i riskzonen för "patetisk blondin 40+, söker man för mysiga långa höstpromenader", så är jag nog topp-10-kanditat.
Om inte Veronica Maggio har rätt det vill säga... Höhö.

Utgång på ingång, så jag kammar backet

Den här måndagslunchen kommer tillbringas vid Tisken, på en parkbänk med en bok i högsta hugg och Samsungi som spelar ljuv musik i mina hörselgångar.
Jag njuter av att vara ledig, so to speak, så länge det varar och så länge solen skiner så man kan ta sina bleka fossingar och låta dom stifta bekantskap med det väldigt gröna gräset.
Plus att jag börjar bli brun.
Burn, baby, burn.
Det kan ju inte vara en slump att burn och brun har samma beståndsdelar?

Let's do it like they do on the Discovery Channel

Efter en uppsjö av fullkomligt snygg-poserande ego-bilder så har det som förut var ett svagt stearinljus bytt skepnad och förvandlats till den där light-bulben som dyker upp över seriefigurer som insett något genialiskt. Nu är denna upptäckt inte särskilt revolutionerande, för att inte tala om hur lite den är allmännyttig, dock är det ett litet steg på självinsiktens krokiga stig, nämligen, *trumvirvel*; Jag ser baltisk ut ibland.
Fan vad ballt!

Ett litet smakprov, förstås
Jay är förresten avundsjuk, so shut up.

I tossed and turned all night

Jag skakar. Vanligtvis, ur "livet som en diabetiker's"-point of view, så brukar det tyda på för mycket insulin eller för lite föda, equals för lågt blodsocker, men när jag gör lilla stick-i-fingret-tricket så får jag svaret att jag ligger där jag ska. Vad är det då? Vad är det då? Vad är det då?
Jag vet.
Vet du?

She doesn't live by only rock'n'roll and brew

Ett stycke bildbevis på La Rouge.

Sjukt trevligt umgämge idag, det var ett år sen vi sågs, men allt kändes precis som back in the days , och tro det eller ej, jag trivdes alldeles prima i min röda skrud och i min röda hud. Införskaffade ett stycke jacka och ett stycke byxa till prima pris, lyckan själv. Har varit duktig och sprungit ett varv runt tisken, vilket resulterade i en kraftig dragkamp mellan mig och min obefintliga kondition, men skam den som ger sig. Nu kör vi lite wasserwochen här i kanalstaden, och jag har preparerat med diverse detoxtjaffs och en stark motivation. Because, because I can do it bettter. Malin goes Stalin. Röda faran liksom. Men oroa er inte, förutom färgen och nicknamet och den post-sovjetiska skönlitteratur jag just nu fördriver tiden med, så finns inga andra kommunistiska tendenser, även om jag spenderat 5 dagar med Marcus alldeles nyss, för ni vet ju att blodet är blått och hjärtat knappast åt vänster, och pappa betalar faktiskt.
Puss

Well, I'm just outa school, like I'm real real cool

Hej,
jag borde nog göra mig färdig, ska träffa Kristin i Borlänge alldeles strax, borde egentligen redan kört, men vissa saker måste ventileras först. Typ det faktum att jag, hör och häpna, har en RÖD klänning på mig. Alltså, det handlar inte om någon mesig mörkröd skapelse som skiftar i svart, inte heller en svart klänning med röda detaljer (båda alternativen ger mig smärre rysningar), nej den här klänningen är KLARRÖD. Jag har matchad min solbränna, skulle man kunna säga.. Seriöst, isn't that just amazing? I figured, that since no one knows me around here, I might as well try it. Color me.
Annars så drömde jag att min matte c-kurs inte var avslutad än och att det var paniiik med att få den klar, var tvungen att gå in på studera.nu och kolla "mina meriter" där det så fint står att jag har avslutat ett fullständigt gymnasieprogram. Fjuh.
Nej nu måste jag ta Mitzi ut på väg 50, och köra så det ryker.
Vem vet, jag kanske kommer hem med en GRÖN tisha idag,
mirakel har ju hänt..

Choking on your alibis

Jag är bränd, på alla sätt och vis.
Lite är pga av självdestruktivitet och fåfänga, medan jag inte ansvarar för det som gör mest ont, den gemensamma nämnaren är dock oförsikt.
ATT JAG ALDRIG LÄR MIG.
Annars har jag tänkt mig att bli nikotinberoende, såhär den friska fjälluften till trots, något måste jag ju göra om dagarna. Lasse tror att den parisiska vistelsen hade den effekten på mig, men jag tror att det är vårkänslor, det är ju liksom något visst med att ragga juridikstuderande med hjälp av cancerpinnar, varma sommarnätter..
Vidare har jag fått jobb, eller ja, jag har tydligen haft det betydligt längre än vad jag trott, för när jag kom till vad jag trodde skulle vara en arbetsintervju så fick jag klart för mig, efter två sekunder, att jobbet redan var mitt.
Falun är väldigt vackert, och visar just nu sin allra finest sida, solen strålar och himmelen är klarblå och allt annat klyschigt. Det är lite ensamt, även om jag hunnit avverka umgänge med diverse släkt (more to come, though) och gamla bekanta.
På tal om gamla bekanta, och släkt med för den delen, så kommer min kära värdsyster från Amerikat hit i början av juli, det ska bli ett väldigt kärt återseende.
Nu är nyhetspausen slut på tv, och Italian Job fortsätter.
Lördagskväll i gott sällskap.

It might as well be now!

Berättelsen om Paris kommer inte till din dataskärm just idag, men kanske imorgon. Alldeles strax ska jag gå och bädda ner mig i en härligt nybäddad säng, i ett hus jag kanske aldrig mer sover i, men i och med att jag saknar verklighetsförankring så går det inte riktigt in att jag faktiskt förflyttar mig 56 mil norrut imorgon. Detta eviga tjat, förlåt, men det var faktiskt sista kvällen med gymnasiegänget. Eller ja, kanske inte riktigt, ska nog ner och fira mig eminenta vän Lasse Larssons 20årsdag om två veckor, allt för att bli ett flängbarn, men lite känns det som slutet av en era.
If you love something, let it go.
Jag älskar.
I'll be back.

Shake it like a polaroid picture

Sh sh sh shake it.
Nej jag bara skojade, jag är fruktansvärt opepp, iklädd mjukisbyxor och med en grandios huvudvärk. Ska snart hem till Soffan och äta bakfyllemat med de andra som suputerna, även om jag själv inte mycket till träkeps att skryta med efter en endaste 4cl White Russian som förtärdes mellan 22.15-22.48 igår. Har aldrig beställt en drink med bara 4 cl sprit innan gårdagen, det kändes kärring. Vilket iofs är så jag nuförtiden. Gnällkärring, typ.
Nog om detta, jag har typ 150 bilder från Paris och 50 bilder från Sthlm att ladda upp och dela med mig av, men då mer än hälften av dessa bilder ligger på min mobil, innebär det att jag behöver blåtanda över de till datorn, för jag har inte schladd som gör jobbet åt mig. Hey, hard work work, hard work, det är inte lätt när det är svårt och blahablaha. Jag planerar dock att spara det uppdraget tills jag kommer till Dalarnas urskogar, så har jag något att fördriva tiden med när jag inte umgås med min morfar liksom. Haha. Börjar fundera lite vad jag har gett mig in på.. Hej hej impulsivitet.
Har klämt in en massa flyttlådor i bagaget på min kära lilla Mitzi. Han är verkligen större än man tror, fick in två stora plastbackar och en stor flyttkartong och diverse bråte. I love him. Nu har jag ställt honom på vägen precis utanför vårt hus, bara för att irritera grannarna, för imorgon bor jag inte här längre. Det blev några år i Kalmar, nästan 8 år i huset, vilket är ett rekord för familjen Linkenpott. Men nu är det dags för Taikon att dra vidare, och även om jag inte blir en långvarig Dalkulla så känns det väl lite spännande att åka tillbaka till trakterna som jag är born and bread i. Och ni är mer än välkomna att hälsa på, whenever.

När Stockholm kysser mig på kinden

Så, här kommer storyn. På fredagsmorgonen åkte jag till hufvudstaden för att gå på studentskiva tillhörande Linn, Kicki och Josephine som jag var på kickoffen i New York med. Väldigt trevliga tjejor det där!
Väl framme på T-centralen så gick jag, hillbilly som jag är, totalt vilse. Jag sprang runt där i 20 minuter utan att förstår var värdeskåper som jag hade låst in min väska befann sig. Där var jag nära på att kasta in handduken och återgå till little little Kalmar där centralen inte är större än Elinos bakficka. Men, jag sprang fram till två killar jag sett i samma Forexkö som jag stod i precis innan jag låste in väskorna, och med stalkervarning så skrek jag med lite halvgäll röst "VAR LIGGER FOREX SOM NI VAR PÅ NYSS? ELLER NI VAR VÄL DET!?!?!?!".

De kollade lite konstigt på mig, kanske för att jag började drypa av svett efter alla språngmarcher i rulltrapporna, eller för att det är fullkomlig osvenskt att tillkännage att man känner igen någon som man stått i en kö tillsammans med, men de små pojkvaskerna hjälpte mig iaf att återigen få fatt på min väska, som nämligen inte kunde vara inlåst där över natten, för vid tiden jag skulle ta flygbussen skulle cityterminalen vara låst.
Fjuh.
Sen börjar jag gå åt vad jag tror är rätt håll. Men när jag kommer till en skylt där det står "Kungsholmen" så känner jag att det inte är särkilt rätt, ringer lite desperata samtal, men kommer sedan på rätt köl igen. Kusinen från landet slår till igen.
MEN, nu jäklar är det bråttom, jag skulle ju nämligen hinna med att köpa outfiten för kvällen också, då det hade varit lite vulgo att gå på maskerad endast ikväll tiger-öron och svans, annars helt au Natural, så jag springer runt och flåsar mig fram på Sergelstorg och hittar äntligen Gallerian, där jag impulsköper en vedervärdig kjol och ett linne. Done.

Så, till själva studentskivelokalen hittar jag faktiskt utan problem och väl där är festen snart igång. Eftersom jag ska åka till Paris 06.05 på morgonen dagen efter så var väl tanken att inte dricka mer än två glas vin, men så blev det inte riktigt.. Träffade många trevliga människor, varav två helsköna Umeåkillar som jag inte vet namnet på och antagligen inte någonsin kommer träffa igen, en tjej som varit djurskötare down under, en kille som ursprungligen är från sthlm, men spenderat sin gymnasietid i min hemstad Borlänge, mfl mfl.

En massa dans och vinglas senare så sitter jag återigen på T-centralen och väntar med en trevlig stockholmskis från festen som bemödar sig att hålla mig sällskap i väntan på att klockan ska bli efter 03.00 så jag kan ta bussen till Skavsta.
Hans tub kommer och jag blir lämnad till mitt öde, och ska leta upp flygbussarna. Återigen är jag vilse på T-centralen. Jag kommer nog börja drömma mardrömmar om det stället inom en snar framtid. Well, övertygad om att bli rånmördad och lite smånervös inför flygning med Ryanair, så hittar jag ett par kiddos som sitter och halvdeckar/spyr utanför tågstationen. Jag vet inte varför, men av någon anledning tycker jag att de verkar alldeles utomordentligt bra vägbeskrivare så jag frågar dom vart jag ska, och vips så är jag faktiskt mitt ibland massa suspekta människor på en bussperrong. TJA.
Två sekunder senare dyker det upp en tjej med samma glansiga, förvirrade blick och frågar mig om jag ska till Skavsta, så abrakadabra har jag fått en liten trevlig resevän. Emelie heter hon och jobbar på Åhlens City och ska träffa en engelsk loverboy i Paris för lite romance. Cute.

Ääääh, fortsättning följer, jag måste oacka lite igen, och det här blev ju ingen novell eller så..

Jag lägger mig gärna ner och dör, bara jag slipper läsa Se&Hör

Det finns väl ungefär hur mycket som helst att skriva just nu, men jag är varken på humör eller har tid. Sammanfattningsvis var Paris jättevackert, och studentskivan i Stockholm var rolig och galen.
Just nu är jag "tjejen som visste för mycket" på alla plan ungefär, och jag har inte lust med någonting eller att prata med någon överhuvudtaget. Det är dock en temporär sinnesstämning, som vanligt när det gäller mig.
Nu ska jag hänga tvätt och fortsätta med min livssortering.