Choking on your alibis

Jag är bränd, på alla sätt och vis.
Lite är pga av självdestruktivitet och fåfänga, medan jag inte ansvarar för det som gör mest ont, den gemensamma nämnaren är dock oförsikt.
ATT JAG ALDRIG LÄR MIG.
Annars har jag tänkt mig att bli nikotinberoende, såhär den friska fjälluften till trots, något måste jag ju göra om dagarna. Lasse tror att den parisiska vistelsen hade den effekten på mig, men jag tror att det är vårkänslor, det är ju liksom något visst med att ragga juridikstuderande med hjälp av cancerpinnar, varma sommarnätter..
Vidare har jag fått jobb, eller ja, jag har tydligen haft det betydligt längre än vad jag trott, för när jag kom till vad jag trodde skulle vara en arbetsintervju så fick jag klart för mig, efter två sekunder, att jobbet redan var mitt.
Falun är väldigt vackert, och visar just nu sin allra finest sida, solen strålar och himmelen är klarblå och allt annat klyschigt. Det är lite ensamt, även om jag hunnit avverka umgänge med diverse släkt (more to come, though) och gamla bekanta.
På tal om gamla bekanta, och släkt med för den delen, så kommer min kära värdsyster från Amerikat hit i början av juli, det ska bli ett väldigt kärt återseende.
Nu är nyhetspausen slut på tv, och Italian Job fortsätter.
Lördagskväll i gott sällskap.